Svarta Led

Bilderna tagna Augusti 2012. Svarta Led har länge funnits på min så kallade önskelista över planer som måste besökas. Och så kom äntligen en fin sen sommardag under den annars usla sommaren 2012. Jag hade tidigare planerat en tur till västra Blekinge med bl.a. ett stopp på historiskt vackra Svarta Led i Sölvesborg. Ett plats som finns utvald på Riksidrottsförbundets mest idrottshistoriska platser i Sverige. Svarta Led ja, konstigt namn men precis som t ex Salomonslyckan i Korsberga och Ivans Vall i Väckelsång så finns det även här en förklaring. Text hämtat från klubbens hemsida. Namnet Svarta Led härstammar troligen från 1830-talet, då man hade mulbete söder om landsvägen Sölvesborg-Kristianstad, inom den så kallade södra planteringen. Då fanns där ett tjärat Led, en grind, som sattes upp c:a 50 meter söder om nuvarande Skånevägen. Tjära är som de flesta vet svart, och därav namnet Svarta Led. Genom detta Led, denna grind, släppte man sina kor på bete. När järnvägen Sölvesborg-Kristianstad blev klar 1874 miste Ledet sin funktion, men det stod kvar inpå 1920-talet. Många äldre sölvesborgare mindes Ledet, och platsen fick därför naturligt nog namnet Svarta Led. 1924 anlades Svarta Led. Vad som finns kvar sen den tiden är jag osäker på men stenläktaren måste vara från den tidsepoken eller inte allt för långt senare. Träläktaren är ifrån 1938. I mitten av 40-talet fick idrottsplatsen dock namnet Sölvesborgs Idrottsplats då politikerna inte tyckte om namnet. Men senare kom ändringen av namnet tillbaka då trycket från befolkningen blev för stort .

1945 blev ett svart år för föreningen då en spelare under sin militärtjänstgöring på Gotland spelade även för en klubb där. Klubben blev av med hela 17 poäng och det blev stora rubriker i pressen. Vid min första syn på idrottsplatsen så ser entrén inte så gammal ut men snygg är den i alla fall. Träläktaren hade jag sett bilder på innan och stenläktaren tänkte jag inte så mycket på. Men det var den som imponerande mest på mig. Den tillkom inför Div 2-premiären våren 1967, men där hade tidigare funnits en mycket liten ståplatsläktare som tillkommit i samband med en stor renovering 1948. När man tittar närmare på baksidan av stenläktaren så förstår man vilket oerhört slitjobb det måste ha varit att lägga alla de olika stenarna. Den ena sten är den andra stenen inte lik.

Takläktaren som är målad i gult och vitt med träfärgade bänkar är stilig och vacker. Påminner utseendemässigt med Vidavallens läktare i Alvesta och läktaren i Målilla. Själva takkonstruktionen är identiskt med Laxvallen i Mörrum (samma färg för övrigt).Sen är det extra plus att den ligger centralt belägen. Riktiga stadsarenor är mycket trevligare än de som ligger utanför staden eller på ett industriområde.

Tack till Kenth Borgström .